söndag 28 augusti 2011

Sofia Martinsson

vet inte riktigt hur jag ska börja detta. men sofia är en person som inte är min vän. hon är inte min ovän, för hon är en syster. asså, det är klart de är min vän men hon är mer som en syster än vän. jag älskar henne mer än jag vet inte vad. jag har känt sofia så länge jag kan minas, och jag ångrar inte de en sekund! 
jag har så himla roligt med henne! hon har ett av världens finaste leende! och jag älskar att se henne le!
de värmer i hela kroppen! 
de va ungefär ett och ett halvt år sedan.. som ah, jag kunde mist henne för livet.. tänker inte berätta mer, för då grinar jag! men jag vet inte hur jag ska förklara med ord.. jag älskar henne, så är det bara!
hon kan vara, dum, sur, tycken, käfta med mig. men de är min syster! hon ska vara sån. visserligen händer de inte ofta. men de finns dom gångerna de händer att vi gnäller på varandra. men de måste hända för att de ska funka. jag tänker på henne varje dag. jag drömmer ofta om henne!
jag sårade henne en gång.. och jag ångrar de. för jag tror att hon inte riktigt litar på mig efter de.. 
men jag hatar att tänka tillbaka på de.. men sofia är en vacker människa! både på insidan o utsidan! 
hon och hennes syskon hade en jätte tråkigt period här i början av sommaren.. då deras pappa dog..
jag kände inte honom. men jag träffade sofia nästan varje dag efter de, jag vågade nästan inte lämna henne ur sikte. jag va rädd när jag inte säg henne, eller inte hörde hennes röst. jag smsade henne varje dag. 
för jag ville veta hur hon kände sig. jag puttade på henne hela vägen, och jag puttar fortfarande! 
hon SKA upp helt på toppen! 
en gång systrar alltid systrar!
jag finns här varje dag för sofia, och jag vet att hon finns där för mig med! 
en flicka utan sin nalle, är som frida utan sin syster.
hon är som plåster på såren ungefär. när man va lite och ramlade och skrapade upp benen.. så ville man bara ha plåster och så va de bra sen. ungefär så känns de med henne. att när man mår dåligt, och se henne, så blir man glad och mår bra igen!
jag vill aldrig någonsin förlora dig sofia! för du betyder för mycket för mig!
jag vet inte vad jag skulle göra utan dig! jag är så oerhört glad över att jag har dig! 
de va du som fick mig börja bugga! och jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig! men tack!
och på tal om de så är du så sjukt duktig på att dansa! helt underbart grym är du!
jag har enormt mycket minnen med dig! och dom är bäst!
denna sommaren har jag  varit mycket med dig! och tack för de! har verkligen varit underbart! 
jag kan fortsätta hela natten och skriva. för detta är bara en liten del av vad jag vill säga!
du har ett hjärta av guld! <3
jag älskar dig Sofia Martinsson!<3

jag älskar ditt busiga, glada utseende!

mitt finaste hjärta!<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar