Att det kan göra så otroligt ont.
Att man kan bli så otroligt ledsen.
Att bara att veta kan göra en så sårad.
Jag kände dig inte ens till 70%
men den glad människa du alltid va.
Den som samlade på något ovanligt.
Man kunde inte låta bli att le när man såg dig.
Men trots att jag knappt kände dig,
Så känns det att du är borta,
att du inte längre finns på denna jord,
Utan att du nu lever upp i det blå,
Jag hoppas du ser ner på dina annhöriga och ser dom sörja för saknaden av dig.
Och att du finns dör för dom ändå, att du är deras ängel!
Igår när jag mådde dåligt i skolan kände jag på mig att något hade hänt eller att något skulle hända, jag hatar den känslan..
Men mycket riktigt..
Du somnade in..
Vila ifrid så ses i säkert i nangijala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar