jag vill få tillbax mitt gamla jag..

jag vet inte vad jag ska göra..
jag blir ju ledsen för ingenting.
jag orkar knappt gå på lektionerna. för jag har ingen energi.
jag vill inte att det ska vara såhär. jag vill vara glad.

jag vill vara den gamla frida igen...
den glada tjejen. hon som klarade av att ta emot skiten. hon som bara sket i vad alla tycket och tänkte.
hon va stark. hon va nöjd med sig själv. hon gick inte o klaga på sig själv. hon orkade. hon kunde vara glad en hel dag utan en ända tår. hon kunde titta någon i ögonen utan att må dåligt..
hon som sa/tänkte ''det årdnar sig''. hon som va säker på vad hon än gjorde. hon som alltid ville vara vaken.
tjejen som verkligen orkade med allt!!

nu orkar jag inte ens hälften av det dära..
jag är glad att jag fortfarande orkar gå..

jag vill kunna ta mig upp för berget jag ramlade ner för..
men jag är rädd att jag alltid kommer vara kvar nere i det dära mörka hålet.
den dära mörka springan emellan dom dära bergen..