kunde inte kolla folk i ögonen fören efter lunch.. men mådde lika dåligt efter lunch..
jag har blivit så otroligt känslig igen. ingenting kan gå emot mig.
känner mig inte välkommen någonstans.
skolan går åt helvete. och varje gång jag säger till mig själv att kom igen nu frida, du klarar detta.
så händer det ingenting. jag står kvar på samma ställe o trampar.
tänker tillbaka och inser hur jävla mycket skit jag gått igenom.
under dessa år på högstadiet har det hänt massa! det är helt sjukt!
jag förlora en av mina bästa vänner. fick en ny bästa vän som jag älska över allt annat på hela denna jord!
men henne miste jag och det är något av det värsta jag varit med om. jag grät konstant i 6 timmar. som inte en blund på hela natten. grät i flera dagar. grät när jag somna grät när jag vakna. tårarna tog aldrig slut.
jag har aldrig mått så dåligt över att någon sårat mig. aldrig! jag blev kär, riktigt kär! men en vän ljög mig rakt upp i ansiktet och de va som att leva i en mardröm!
jag blev kär igen o igen o igen. men snubbla på målsnöret varje gång. jag gav upp de där för ett tag. ett ganska långt tag!
jag levde på en cirkel.. jag gick bara runt o runt och inget hände.. mitt liv sög!
men tiden gick och jag började åttan.. de va både bra o dåligt. för jag ville inte gå in genom dörren i skolan igen. för jag va rädd. rädd för människorna där inne!
men jag fann mig rätt så snart. och livet knalla väl på..
sen fram i slutet av åttan så förändrades allt!
jag började umgås med min bror och hans kompisar mer o mer!
jag va kär för första gången på över ett år! de va helt underbart! just då kunde jag inte klaga på någonting!
men de kom då allt de vände. jag va så kär att jag skulle kunna göra vad som helst!!
men en dag.. va det som att någon flådde mig levande. skar upp hela mig och tog ut hjärtat och stampa på.
jag grät.. flera dagar.
va på kona-läger och jag grät, så fort jag såg honom le... satt ute båda kvällarna efter andakten o grät. tårarna rann och jag ville bara smälla till han och be han dra åt helvete! men jag kunde inte.. jag älskade honom ju.. de ända jag ville va att han skulle förstå.. att han skulle fatta vad han gjort mot mig. varje kväll att vi o pratade.. och jag bara grät o skakade. jag satt in rullad i täcket ute på en altan och bara grät.
redan på fredagen när vi kom till lägret och vi skulle göra en lek.. så vek jag mig. jag gick där ifrån och grät.
jag kunde inte se vart jag satte fötterna. jag bara sprang.. satte mig vid vattnet och kollade ut över havet och tänkte ''varför? varför ska allt detta hända mig? är jag inte värld mer?''
de va den värsta helgen jag varit med om. så mycket tårar, på en och samma gång..
men när skolan slutat så kom jag över honom helt! och de va skönt! sen dess har jag inte varit kär, och det är jag glad över på ett sätt. för jag är rädd för att vara kär. jag älskar att ha känslan i magen då man ser den man tycker så mycket om. men jag vågar inte mer.
sen va denna sommaren den bästa jag har haft! jag har hamnat i världens bästa gäng!
alla bryr sig om alla! alla tycker om alla! alla är välkomna ! och jag som är yngst umgås med dom som om jag vore en i deras ålder! och jag är så oerhört tacksam över att jag får vara med. det finns inte ens ord till hur mycket jag älskar er. och jag älskar er alla! man kan inte vara ledsen i detta gäng asså. man kan inte hålla sig för skratt. ibland skrattar man så man får träningsvärk i magen! haha ni är bäst!<3
alla galenskaper ni hittar på och ert beteende och allt så så bra! jag kan skriva hur mycket bra som helst om er! för ät det något jag är nöjd med här i livet, så är det att jag får vara med er!
tack för att ni är som ni är. <3
ni skiner som dom solar ni är, ni skryter om det som är bäst på denna jord, BULLAR´N!
haha!
jag älskar er, glöm aldrig de!<3
och nu i nian. så är allt fram och tillbaka. vissa dagar vill jag bara sova och aldrig komma tillbaka till skolan. medans andra dagar är helt underbara! jag ville byta klass i sjuan men nu kan jag inte fatta hur jag ville de? min klass är ju så sjukt go! alla är hel knäppa och man skrattar typ hela tiden! 9b förevigt! <3
men det är riktigt jobbigt också... att se vissa personer som påminner mig om gammal skit..
och att man går på samma nitar som förut för att man faller tillbaka i en jävla fälla!
jag faller ju så jävla lätt! vilket inte är bra! men de ska nog bli bra detta med.
allt de onda bär väl något gott med sig?
jag är en människa som verkligen säger ifrån och verkligen står för vad jag tycker och tänker.
många tycker det är jätte jobbigt. och vissa inte. men jag kan inte gå o ta emot skit osv..
de jag tycker är fel försöker jag ändra på! så är det bara!
jag är en person med en jävla temperament! men det kan jag tycka är bra! för någon måste ju ha det med eller hur?!
men all skit so har hänt mig, ser jag ändå som en stärkelse. jag har ju blivit mycket starkare av allt detta. och visst, jag vill ha en bästa vän. men jag vet att jag har 100 andra vänner! som jag är oerhört tacksam över!
ensam är stark!
jag lever livet som den galna tjej jag faktiskt är, så får den som vill tycka om mig!
jag glänser för den jag är!
ingen är perfekt!
man lär sig på sina misstag!
och jag är bara 15 år!
jag har mycket kvar att lära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar