lördag 4 juni 2011

så fort..

så fort jag ser dig
så fort jag hör dig
så fort någon nämner ditt namn
så fort jag vet att du är i närheten
så mår jag dåligt.
det är som att någon trycker in en rostig gammal kniv,
rakt in i hjärtat!
eller som att någon pressar in sina naglar,
och river upp ett stort sår i mitt hjärta.
mina tårar faller som regnet.
när jag nästan hade nåt upp till ytan igen,
så sabba du de..
jag ramlade jag ner till botten.
och nu får jag börja om. igen.
jag tvekar på allt jag gör.
jag är rädd.
hela tiden.
jag vet inte vad som är rätt
och vad som är fel.
men du fick mig inse att jag inte klarar av att vara kär.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar